sure.im.fine.

ryggsäcken ligger vidöppen och tom på vardagsrumsgolvet. runt om ligger högar. t-shirtar, linnen, kjolar, byxor, klänningar, kjolar, tjocktröjor. när det ligger där uppradat ser det nästan lite ut. ska jag åka iväg i ett år och bara ha med mig 7 decimeterhöga staplar med kläder? verkar så...

ibland är det svårt att säga vad man känner. jag har blivit mycket bättre på att faktiskt säga till människor att jag tycker om och uppskattar dem. men det var itne länge sen som det satt väldigt långt inne. så jag förstår, tro inget annat, och därför uppskattar jag dig och dina ord ännu mer. sötaste, finaste, älskade, jag kommer sakna dig så det värker i mitt hjärta. du gör mig stolt genom att bara vara dig själv.
tack.