sure.im.fine.

jag har en konstig känsla i magen. oro kanske? vet inte ens om det är psykiskt eller fysiskt. det är en känsla som inte vill försvinna. men jag har inte gett den så mycket tid. pratade med en kollega om aus. idag. hon var mer exalterad än vad jag är. det går upp och ner. pratade med en annan vän som uppmärksammade mig på att jag bara snackade om hur mycket jag ser fram mot när jag kommer hem och allt som händer då. det är inte det att jag inte vill åka. men jag har svårt att se fram emot något jag inte vet hur det kommer bli. jag kan se fram mot första veckan. då ser jag sol, värme, avkoppling, bad, strand, semester. men resten av året har jag ingen bild av. jag kan ju omöjligt vara helt i gasen över något jag inte har en aning om. jag vet ju inte ens vad jag kommer göra eller var jag kommer bo.. det är helt blankt.

det är visst en del av tjusningen.